igår var en sån där perfekt dag.. men slutade i funderingar... på förmiddan var Birgitta och jag ute och red, red en längre runda och fick in några travsträckor med, äntligen, vädret och hårt i backen till och från har ju inte gjort att det gått att rida ordentligt på ett tag... men det lättar ju snart, vi går mot vår ☺ provade en annan sadel på bonny, hon har ju haft sin dressyr i 2 år nu så kan va dax att byta.. hittat en begagnad som inte var jätteskön att rida i, men bonny uppskattade den så ska prova en gång till med den tryckavlastande padden i sadeln så ska nog även jag uppskatta den ☺bonny till och med gjorden några tappra försök att söka sig lite neråt och faktiskt jobba med sin rygg rätt.. stort plus ☺efter ett kort möte i stan och lite lugn i stugan var det dax att ta in hästarna, det blåste och regnade igår så tyckte dom kunde komma in lite tidigare och det tyckte dom med, något skärrade och uppblåsta hästar när jag kom...gör som jag brukar och kopplar bonny och loppan i grimskaften, då dom trasslar ihop sig och jag blev stående vid grinden, precis innanför såklart, och fixa med detta, tog nån halv minut, sen vänder en av Hästarna bakom upp rumpan och skickar båda sina bakben mot hästarna jag har i grimskaften, varpå dom blir trängda, jag får en knuff, grinden går upp och ut springer en av dom..jag tappar min sko i leran och svär en stund över detta, men mer än så händer inte. . men det blir lite bökigt då jag har en springande på utsidan av hagen och 4 på insidan och mer uppspelta/skärrade är dom såklart över detta. . jag lyckas lösa situationen och alla 5 kommer in och alla är vi oskadda..MEN, tänk om, jag hade ramlat av knuffen vad hade hänt då, alla 5 hade kunnat sprungit ut genom grinden och där stod jag... det är då man börjar fundera... inte på vad jag håller på med, utan hur länge hade jag blivit liggande innan jag varit saknad? jag är ofta ute i stallet och pular och det kan ta någon timme ibland, det vet min sambo, så han skyndar inte direkt ut om jag varit borta en halvtimme, vi har inte några direkta grannar som kan se mig genom sitt fönster heller..Björn brukar alltid komma ut på kvällen, passa på att gå med hundarna lagom till vad han tror att nu är jag nog nästan klar, så släcker vi och går in samtidigt, men en timme kan det ta innan han kommer ut..ja, det är nog bra att börja få in ett säkerhetstänk, kanske dela flocken så trängseln vid grinden blir mindre, hjälm på kanske inte är en dum idé, kanske till och med ska prata med Björn och lämna en ungefärlig tid när jag beräknar vara inne igen, även om man gärna vill ta tiden på sig 😉 vid ridning är jag ändå ganska noga att tala om var jag rider och lång tid det ungefär tar, om jag rider själv, men man behöver ju inte sitta på hästryggen för att olyckan ska va framme... ibland räcker det med lite regn och blåst...
